Såg en rätt intressant dokumentär idag som heter Nunnan. Dokumentären följer en tjej som heter Marta från barnsben tills hon är arton och går med i den strängaste nunneordern vi har här i sverige, nämligen karmelitordern. Rätt vansinnig dokumentär om jag får säga det själv. Jag respekterar hennes beslut men att leva sitt liv i tystnad förutom en timme om dagen och ALDRIG lämna klostret och få besök från ett GALLER övergår mitt förstånd.
Deras "ideologi" om man säger det på det viset är att de, genom att låsa in sig och spendera dagarna i bön och tystnad, får bättre kontakt med gud. Altså, med mer fokus så blir det mer resultat, om än de inte kan se resultaten eftersom de varken har tv, radio eller tidningar ( och väldigt få besök). Som den obotliga pessimisten så undrar jag hur det verkligen kan komma sig att de tror att om knappt hundra nunnor låser in sig i ett kloster så kommer tillslut gud att höra deras böner och huxflux blir världen bättre. Naturligtvis känner jag, precis som Marta, att jag vill ge något åt världen, jag vill hjälpa människor. Men anser jag att man hjälper människor genom att säga upp familj, vänner och allt på utsidan? Nej.
För att säga något possitivt om denna dokumentär så kan jag i alla fall påpeka att några timmars tystnad om dagen skulle jag inte ha något emot. Det skulle åtminstone ge mig en chans att stressa ner lite. samtidigt så kan jag tycka att dte är facinerande hur någon kan ge upp ett helt normalt liv för att gå i exil och tillägna sitt liv till Gud. Eller normal och normalt, det finns egentligen inget som är normalt, den normen sätter man ju själv. Men ja..det finns så mycket annat man kan göra för att hjälpa människor tycker jag, än böner. Folk i fattiga länder behöver praktiskt hjälp mer än spirituell hjälp. Mitt mål då jag är färdig med min universitetsutbildning ( Jag ska bli lärare, utifall det nu var oklart på något plan) är att åka ner till afrika, till Guinea, och lära ut engelska. Typ, gå med i lärare utan gränser. Det behövs, och är vad jag tror i alla fall, mer uppskattat än en bön.
