Har Läst ut boken nu om heliga birgitta. eller läst ut och läst ut, jag orkade läsa hälften sen gav jag upp. Årtalen gör mig sjösjuk.

Såg en rätt intressant dokumentär idag som heter Nunnan. Dokumentären följer en tjej som heter Marta från barnsben tills hon är arton och går med i den strängaste nunneordern vi har här i sverige, nämligen karmelitordern. Rätt vansinnig dokumentär om jag får säga det själv. Jag respekterar hennes beslut men att leva sitt liv i tystnad förutom en timme om dagen och ALDRIG lämna klostret och få besök från ett GALLER övergår mitt förstånd.

Deras "ideologi" om man säger det på det viset är att de, genom att låsa in sig och spendera dagarna i bön och tystnad, får bättre kontakt med gud. Altså, med mer fokus så blir det mer resultat, om än de inte kan se resultaten eftersom de varken har tv, radio eller tidningar ( och väldigt få besök). Som den obotliga pessimisten så undrar jag hur det verkligen kan komma sig att de tror att om knappt hundra nunnor låser in sig i ett kloster så kommer tillslut gud att höra deras böner och huxflux blir världen bättre. Naturligtvis känner jag, precis som Marta, att jag vill ge något åt världen, jag vill hjälpa människor. Men anser jag att man hjälper människor genom att säga upp familj, vänner och allt på utsidan? Nej.

För att säga något possitivt om denna dokumentär så kan jag i alla fall påpeka att några timmars tystnad om dagen skulle jag inte ha något emot. Det skulle åtminstone ge mig en chans att stressa ner lite. samtidigt så kan jag tycka att dte är facinerande hur någon kan ge upp ett helt normalt liv för att gå i exil och tillägna sitt liv till Gud. Eller normal och normalt, det finns egentligen inget som är normalt, den normen sätter man ju själv. Men ja..det finns så mycket annat man kan göra för att hjälpa människor tycker jag, än böner. Folk i fattiga länder behöver praktiskt hjälp mer än spirituell hjälp. Mitt mål då jag är färdig med min universitetsutbildning ( Jag ska bli lärare, utifall det nu var oklart på något plan) är att åka ner till afrika, till Guinea, och lära ut engelska. Typ, gå med i lärare utan gränser. Det behövs, och är vad jag tror i alla fall, mer uppskattat än en bön.

jaha, idag har man, efter mycket om och men, fått tag i dessa nunnor!

( uppdatering för er som inte har den blekaste om vad jag snackar om : Mitt projektarbete går ut på att jag, under tre dagar, ska få uppleva livet som nunna i vadstena kloster.)

I vetenskapens namn

Projektplanen färdig, samt fem timmars letande på bliblioteket avbockat. Det blir att åka till vadsten för mig tror jag. Jag önskar att jag kunde lägga upp projektplanen här ( den är föga exemplarisk men utifall det fann någon därute som var intresserad i att se hur en sådan ser ut så går det ju alltid ha min som mall.) men det går som sagt inte, och om det går så har jag inte den blekaste om hur man gör. På biblioteket letade jag efter katolska böcker. Inte altså om katoliker utan om katoliscismen ( stavning?). Anyway, jag fann en uppsjö olika böcker varav nästa alla hade en mycket...tjaa jag vill ju inte säga partisk, men en mycket vinklad syn på denna religion. Böcker med religion i allmänhet är ju synnerligen partiska..

Min egen religion har ingenting med gud, jesus och den allsmäktiga bibeln att göra, om än jag ändå respekterar alla religioner fram tills de kränker andra religioner eller folkslag. Jag tror inte på gud, jag tror på människan och magin som finns i oss. Att folk säger att de har sett mirakel hända handlar om en vilja. Din egen vilja. Jag såg en dokumentär som hette The secret som jag verkligen tipsar alla om, och som för övrigt inte har ett skit med religion att göra. I denna dokumentär så var det en kille som kraschade sitt flygplan och då han vaknade var han aldelens förlamad. Han kunde praktiskt taget bara blinka med ögonen. MEN och här kommer det stora men, han intalade sig att han skulle vara frisk till jul ett par månader senare och att han skulle kunna GÅ ut från sjukhuset som en normal människa. Och det gjorde han också. Det är inget mirakel att folk som hamnar i olyckor eller i svåra depressioner kommer tillbaka till ett funktionabelt liv, allting handlar om viljekraft. Man kan mäta frekvensen av en tanke, bra eller dålig, och det som forskare upptäckt, något som jag tror alla människor redan viste, är att en bra tanke har en betydligt mer hög och stark frekvens än en dålig. Problemet med att tänka en dålig tanke är att en sådan har en mycket bredare frekvens,kort sagt, det tar upp mer energi och du har svårt att fokusera på något annat. de som lider eller har lidit av depression vet precis vad detta innebär. En dålig tanke föder en till tills du är överöst med negativa tankar om precis allt. Jag har själv varit där så jag vet vad jag snackar om..

Jag vet att det kanske låter som om jag babblar, vilket jag kanske gör också, men det jag ville komma fram till är att jag är en otrolig teoretiker, samtidigt som jag har något av en praktiker i mig också. jag baserar ju det att jag inte tror på gud och bibeln efter mina praktiska erfarenheter lika mycket som jag baserar det på mina teoretiska erfarenheter. Sen så kan man ju alltid fråga sig utifall man själv inte har öppnat sitt hjärta eller sitt sinne tillräckligt mycket för att förstå Gud eller jesus. Kan hända att jag inte har gjort det än, men trots min troligtvis kommande klostervistelse så lär jag inte heller göra det. Jag är ett barn av vetenskapen, inte av spiritualismen. Jag kanske missar något viktigt i det, eller så kanske jag helt enkelt kan leva fullkomligt lycklig i att sätta min tro till vetenskapen.

fortsättning följer..

Ja då var man på en ny skola då. Älskar klassen, tycker lärarna verkar vara rätt roliga ( om än vissa en bit över eccentriska) och jag älskar det faktum att jag har alla mina kompisar i ett och samma hus. Tyvär verkar det pågå någon slags krigsföring mellan EC och MP klasserna men det skiter jag i. Jag går MP, alla mina kompisar går EC, och är det någon som inte gillar det så fine by me, varför ska man låta en annan människas åsikter förstöra det roliga? Jag fattar dock faktiskt inte vad alla EC och MP elever har emot varandra..

Nåväl, det var ett tag sen sist men jag har i alla fall bestämt projektarbete:

Det blir kloster!

Jag fasar lite för att ringa runt till olika kloster dock och fråga om jag får komma. Tänk om nunnorna kanske är jättegriniga och typ " nej vi tar inte emot besökare". Vissa ordnar gör ju faktiskt inte det. jag ska ta och ringa runt då jag har tid. Det pågår för mycket i mitt liv nu för att jag ska hinna med ( nothing new though)

Eh, och by the way, detta är ju som en slags projektblogg om man bortser från att jag ibland lägger upp totalt onödiga saker som inte har något med det att göra, MEN jag skulle bara säga att om ni hittar nått litet engelskt ord är och var så är det bara för att jag trivs MYCKET bättre med att skriva engelska än svenska. Why you ask? Tjaa, har man en engelsktalade pappa så är det väl inte så konstigt. Ville bara påpeka det utifall ni finner allting osammanhängande.

Fortsättning följer..

Jag har kommit på det perfekta projektarbetet!
Elelr tja...det står mellan två alternativ.

Fick för det första inspiration då jag hörde om en dokumentär några gjort om hur det var att vara nunna, eller rättare sagt gå i kloster. Så jag tänkte, why not? Det kan ändå inte finnas så fasligt många människor i denna värld som har prövat på livet som nunna och samtidigt dokumentera det.

En av mina kompisar satt bredvid mig då dokumentären dök upp på tv och höll på att sätta i halsen då jag utropade att det var det jag skulle göra! ( förmodligen dvs) trots att denna människa kom med argument som : "Du? Nunna!? Det lär ju inte hända i detta universum. Du vet väl om att de inte får ha sex, ber till gud och gräver i trädgården. dessutom har jag svårt att föreställa mig att nån nunna har piercingar och som dessutom röker." så är jag ändå peppen. Det är ett ovanligt projektarbete och det bryter i alla fall min norm rejält att gå i kloster. Fast ändå, jag kan tänka mig att det är ganska skönt att vara nunna. Ni vet, inte skänka en tanke på vad man ska ha på sig, vad man ska göra, allting är rutin! Jag om någon skulle verkligen behöva rutin..

Det andra ämnet jag tänkte till projektarbetet vore att fara som volontär och besöka olika ungdomshärbärgen i london. Jag har hört mycket talas om dessa och det vore väl intressant att åka dit och höra och dokumentera den grejen också. Det skulle förmodligen vara tufft, men lärorikt.

Min första tanke till projektarbete som jag fick i ettan grusades ju ganska rejält ( hade tänkt åka till afrika och besöka några barnbyar) så det kanske är värt att satsa på något mer ekonomiskare och närmre.

Fortsättning följer..

Nya äventyr

Vid närmare tanke borde jag kanske skriva något mer utförligt.
Men vad?

Tjaa, vid denna stund sitter jag hemma och är förkyld som tusan och tänker på allt mellan himmel och jord. Längtar till examen också, men vem gör nu inte det? Det ska bli skönt att få slippa backa, faktiskt. För er som nu inte vet det så byter jag ju skola till nästa år, dvs att jag går trean i Luleå på NTI. Ta det inte personligt, om nu någon i klassen skulle läsa detta. Jag byter inte skola för att jag hatar er eller något, utan bara för att jag passar inte in på strömbacka. Har aldrig gjort, kommer aldrig göra heller. NTI är full av människor som mig. oObotligadatanördar och andra jävligt skumma människor. Precis som jag är, och som mina kompisar också är. Dessutom är det en mindre skola, så jag slipper känna stressen jag kännt hela detta år.
Det är inte bitterljuvt jag lämnar backa ens. Jag känner ingen ånger inför mitt val och jag kommer inte sakna det. Livet är ett äventyr, och det är dags för mig att fara vidare och utforska nya områden. Jag hoppas i alla fall att alla får det bra. Jag lämnar några bra vänner kvar på skolan och de önskar jag all lycka.

Men nu ska jag dock ta och vila lite förmiddag ( med tanke på att klockan inte ens är elva)
Ha det bra!

Dags att börja blogga kanske?